I slutet av sommaren var det äntligen dax för färdigställandet av vårt växthus. Inköpt från Willab under 2020, och förvarat i garaget under väntetiden. Färdigställandet av växthuset har varit som ”a dream come true”. Vi har planerat, funderat och resonerat.

Kalle kom och gjorde grunden, byggde tegelmuren och därefter monterade Uffe och Ingemar fönstren. Vi ritade mönster till golvet och bestämde oss till slut för terracottafärgat marktegel, som maken noggrant fick på plats. Halvvägs in i bygget firade vi med kräftskiva och när allt var klart med champagne och mjuka fårfällar från Övre Gärdsjö, och Björgårdens får.

Efter julaftonsglögg vilar nu växthuset stilla under årets första vintermånader. Någonstans runt påsk väntar möblering, plantering och inflytt på riktigt. Det är svårt att vänta.

Sommaren är förbi och hösten är här i all sin prakt. Den gulgrönbruna färgpaletten med inslag av rött från rönn och lönn är underbar, speciellt när solens sista sneda strålar gör färgerna ännu vackrare. Det har växt i vår trädgård denna sommar, mer eller mindre ohejdat. Pallkragen med jordgubbsplantor var magnifik, men gav nästan ingen frukt. Kanske gillar inte jordgubbarna är vara inhägnade? Våra tomatplantor, vår sallad, dillen och mangolden gav rikligt med skörd. Tyvärr tog blåst och kallgrader de sista tomaterna, trots att vi försökte oss på att täcka med frostduk, men salladen är ännu plockbar. Lite zoe-potatis blev det också, men kan inte riktigt vänja mig vid att äta lila potatis, trots den goda smaken. Våra dahlior blommar till slut, men inte många blommor och då oktober närmar sig så är det ju snart dax att gräva ner rotknölarna i sanden igen.

Vi har beställt vårt växthus. Fantastiskt roligt!!! I mörkrött och glas, en låg tegelmur ska det bli och dubbla dörrar. Levereras någon gång under början av november, så får se vad vädergudarna då tänker sig, att det får övervintra i garaget kanske, och tas fram till våren. Vi måste också avvakta grävarbetet med el och fiber, då vår elstolpe ska tas bort. Den står lite i vägen för tillgängligheten till växthuset.

Vart tog tiden vägen? De flesta vackra tulpaner har blommat över, en oanad färg- och formprakt. De nyligen planterade penséerna väller över kanterna på zinkbaljorna, och nu grönskar trädgården i all sin prakt. Kanske lite för mycket prakt för det har varit nästan obefintliga stunder för ogräsrensning och trädgårdsskötsel under maj och juni månad. Mest på grund av mitt arbete på Hildasholm.

Vi har köpt ett helt lass med jord som tippades av en eftermiddag i slutet av maj. Vårt nedre land blev fyllt, och där har jag planterat potatis, sallad och andra grönsaker. Värmen gör att det behöver vattnas dagligen, och då är lyckan att vi fått en ny sk utkastare på väggen i Pellasgatu, vår lilla smygväg mellan garage och boningshus. Så nu kan slangen dras fram för bättre bevattning. Jag har också planterat om alla jordgubbsplantor så de har sin egen pallkrage. I de andra kragarna finns sommarblommor, höstastrar och en gigantisk gräslök. Rosenbönor är nedpetade i jorden, luktärtorna klättrar på en ny spaljé och i hängkorgarna utanför vedboden växer silverek och vita flitiga lisa.

På mio i Mora inköptes en svart blomlåda i plåt vilken är hem åt lilarosa lobelia. Den står på vår altan där också två hängkrasse pryder sin plats. Utanför på gårdstunet har våra dahliaknölar övervintrat och planterats igen. De är inte stora med de växer i varje fall vilket var svårt att tänka sig när de låg i sanden nere i matkällaren.

Och övrigt. Vit lobelia och ett vackert gräs på solaltanen, penséerna är gigantiska, mycket tack vara hönsgödslet tror jag. En solros pryder hörnet vid plommonträdet och några tagetes blommar vid garaget. Våra ormbunkar, liksom kapriofolen är extra stora och praktfulla i år.

Buskarna växer också, det är mycket syrener i år, snöbollsbusken något mindre och vallmon invid Pikkgatu är enormt vacker. Jag har markerat den med en rostig fjäril på pinne för att ingen förbipasserande bara ska plocka den.

Gräset liksom maskrosorna växer också. Det är riktig högsommarvärme, och vi väntar varje dag på regnet, men det lyser med sin frånvaro. Det är lycka med trädgård men ont om tid. Förberedelserna för lusthuset pågår i det lilla. Vi har fått hjälp att fälla tre träd invid platsen där det ska stå, vi har vidtalat gräv- och grundhjälp av en granne och vi kikar i katalogerna från växthusförsäljarna då och då. Troligtvis kommer det på plats i höst eller till nästa sommar.

Häromdagen kom våren och vårvärmen. Vi premiäråt ute på altanen och det var helt ljuvligt. Länge satt vi kvar medan solen sjunk ner bakom träden. Men det är ännu ingen grönska. Tussilago, blåsippor och vitsippor finns i överflöd liksom några vackra citronfjärilar. Det är knoppar på häggen och våra sädesärlor har kommit. Om än någon dag senare än föregående år, men nu är de här. Det är härligt att kratta bort gamla löv och beskära buskar. Jag tog ett nappatag med ölandstokarna utanför lusthuset. Kanske växer de upp igen?

Efter en långpromenad till Övre Gärdsjö och handelsträdgården Levins fick vi en mängd vackra penséer i våra zinkbaljor. Det är ett riktigt vårtecken. Det finns ju fortfarande risk för frostnätter, så andra blommor för vackert vänta på sin tur.

Vårt arbete i garaget rullar också på. Nu är det fritt fram att köra bilen ända in och vi har en mängd rejäla lagerhyllor för förvaring. I vänstra, inre hörnet ska vårt löpband få plats och det ska bli spännande, om inte annat när höstrusk och vintern närmar sig.

Våren hade nästan kommit, vi fikade utomhus och klippte ner våra spireabuskar. Kanske lite för kort, men vi får se. Igår kom snön tillbaka, ett riktigt yrväder. Men som tur är har den nästan smält igen. Vi lever som i karantän, trots ingen smitta, inga resor och i princip inga gäster. Plötsligt fick vi mer tid än vanligt att ägna oss åt gården. Vår lada som är på fallrepet, blev ett dagsprojekt där vi tömde den del som är extra hårt åtgången. Vi plockade ut fina gamla fönster, en gammal släde och en rejäl slipsten. Säkert bra att ha till framtiden.

Vårt garage har fått vara förråd under de senaste åren. Vi har fyllt på med kartonger och annat smått och gått, så väl packat på den ena sidan så att vi fortfarande kunde köra in våra bilar. Men, nu är storröjning på gång. Vi bygger lagerhyllor och går igenom kartonger. Vi flyttar möbler upp till vårt sommarhus och vi packar ihop kartonger till Erikshjälpen. Det är både böcker, kläder och porslin. Det är njutbart att få ordning på saker. Och tänk, vad vi hittar, sånt som vi inte ens minns att vi äger.

Och tänk att vi fyllt fem år. Fem underbara, magiska, ibland mörka men oftast ljusa och härliga år. Att få följa årstidernas växlingar är obeskrivbart. Att lyssna till tystnaden och att få njuta av det vi har utan att känna stress är få förunnat. Vi uppskattar det varje dag, och vi gör det tillsammans.

Vintern har snart passerat. Både advent, jul, nyår och årets första månader. Det har varit vinter periodvis. Växelvis med mycket snö, vitt och vackert och däremellan när snön smält bort så har vårkänslorna har kommit, men så ett nytt snöoväder. Vi njuter av att leva mitt i årstidernas växlingar. Njuter både av kylan, rusket och ibland till och med av slasket och vattenpölarna på gårdstunet.

Vi investerade i en ny snöslunga och den fick sin premiär vid det senaste snöfallet i början av mars.

Det är november.
Solen går ner mittemellan de stora granarna, valnötsbrödet svalnar på gallret, kanelbullarna doftar och vi måste tända ljus i lusthuset för att se, mörkret är så kompakt.
Varje morgon sprider sig ett mjukt sken över gården.
Det är ännu ingen snö, endast frosten gör världen vit.

Vår lada är från en annan tid. Den hade nog sin höjdpunkt i början av nittonhundratalet. Huset invid, vårt röda torp, är från 1920 och troligtvis hade man kor, höns och kanske några andra djur här då i ladan.

När jag läser om gamla ladugårdar ser jag att de, precis som vår, var indelade i foderlada, sädeslada och fähus. Ett litet dass finns också samt vedbod och förstås en stor loge en trappa upp. Ingången dit är på baksidan och den var förfallen redan för fyra år sedan när vi tog över.

Vi avvaktar nu och ser vad som händer. Takteglet är fortfarande fint, spaljéäppelträdet ger goda äpplen och charmen är det inget fel på. Vad kan man rädda och vad är värt att rädda?

Det har varit och är en vacker höst. Det höga gräset i hagen vajar i vinden och på några buskar vägrar löven att släppa taget. Orsnäsbjörkens löv ligger som en guldgul matta framför lusthuset och solstolarna har snart en hel lövpläd över sig. Stora klasar rönnbär, liksom en del röda vinbär finns kvar på träd och buskar.  De glädjer förhoppningsfullt småfåglarna.

Den första snön kom i söndags eftermiddag och det kom riktiga julaftonsflingor. Det blev ett vitt täcke på marken och det låg kvar ända till tisdag morgon. Nu stiger temperaturen igen, marken är fuktig och vi får se om vi krattar nu eller i vår.